Lakvatten på deponier bildas när vatten tränger genom avfallsmaterialet och ner på ett membran, varefter det leds vidare till en brunn eller behållare.
Lakvatten på deponier bildas när vatten tränger genom avfallsmaterialet och ner på ett membran, varefter det leds vidare till en brunn eller behållare. Under denna process löses och transporteras olika ämnen från avfallet med vattnet, vilket leder till bildandet av lakvatten. I lakvattnet finns ofta PFAS (perfluoralkyl- och polyfluoralkylsubstanser), eftersom dessa ämnen kan finnas i avfallet. Särskilt i produkter som är vattenavvisande material och impregnerade textilier.
PFAS-föreningarna i lakvatten utgör ett problem eftersom de är extremt stabila och bryts ner mycket långsamt i miljön. Detta innebär att de kan ackumuleras i både jord, vatten och organismer över tid. PFAS är också giftiga och kan ha skadliga hälsoeffekter på både människor och djur, inklusive hormonstörningar, nedsatt immunförsvar och ökad risk för vissa cancerformer. Dessutom kan PFAS förorena dricksvattenkällor, vilket gör det svårt att säkerställa rent och säkert vatten.
På bilden ovan ses ett deponi bestående av en stor mängd avfall, där regnvatten tränger genom avfallet och ner på ett membran, varefter det leds till en brunn.
På bilden ses en deponi i Danmark, där lakvattnet från de olika brunnarna på platsen har transporterats upp i en stor behållare. En av våra reningsanläggningar tar lakvattnet från denna behållare för vidare behandling.
Här ses lakvattnet som transporteras från brunnarna och in i behållaren.